Dödsbudet kom en dag i september. My Favorite fanns inte längre.
Friends, fans & colleagues, This correspondence is to announce the end of a pop group. Andrea Vaughn has left My Favorite. And thus, by all rights, that chapter should be closed.
The Faves
"With Love Despite Fierce Resistance"
1991-2005
Det var det perfekta popbandet. De hade musiken, de hade estetiken och de var även världens coolaste band, utan att antagligen veta om det. "The East End girls throw parties and for some reason I still go", varför gör jag det? "Some kids have plans to rule the world, some kids have plans to run away", hur många år levde man med det sistnämnda i bakhuvudet? "Alone at school she sits and dreams of Johnny Marr and Morrissey", hur många skriver sådana rader och får det att låta bra? "Now she wants me to play that song again, Play it again Michael", finns det någon kärlekstörstande musiknörd som aldrig drömt om att höra de orden? Eller de raderna som sammanfattar Long Islands bästa band någonsin, "It's a crazy world, and you're a messed up kid, and that's why you're my favorite, and I believe in you."
Jag har kvar pinen som Michael delade ut den där soliga dagen i Småland. Jag använder aldrig pins längre, men den vårdas ömt i mina innersta gömmor. Min dåvarande flickvän fick av misstag en annan med det klassiska budskapet "Fuck me, I'm Twee", innan Michael ändrade sig och tog tillbaka den med orden "You're the wrong girl for this one".
Jag glömmer aldrig Andrea Vaughns klänning på scenen i Teaterladan, den var lika fin som "The Black Cassette" den kvällen. Tre månader senare var allt borta, men i allra högsta grad levande i våra hjärtan. Hon är fortfarande det näst vackraste jag någonsin har sett med egna ögon.
My boyfriend's in the stairwell
he looks just like James Dean
and nothing else matters when you're 17
My Favorite - The Black Cassette (Live Hultsfred 2005)
My Favorite - Working Class Jacket
My Favorite - 17 Berlin
My Favorite - The Truth About Lake Ronkonkoma
